Aminata.se

Stiltje – men också Urbanlife.se

01 juni 2009 at 21:17 | In Artister, Konst & Konsthantverk, Kultur, Kända afrikaner, Litteratur, Musik, Musik & Dans, Ny svenskhet, Streetkultur, webbtips | 1 Comment

Stiltje. Inte i världen, eller på den Afroinspirerade fronten, men i mitt bloggande. Så kära bloggvänner, ursäkta mig ett litet tag till, jag kommer igen. Kika så länge in på sidan Urbanlife.se som lovar att bli något nytt. Eller gå och mingla med redaktörerna och lyssna på musik med Alain Samba i butiken Burkina Faso Design på nationaldagen, 6 juni kl 11-17!

CU soon!
A bientôt!
Legi legi…

I Bring What I Love – filmen om Youssou N’Dour

04 mars 2009 at 14:59 | In Artister, Film, Kultur, Kända afrikaner, Musik, Musik & Dans, Senegal | 3 Comments

Dokumentärfilmen om Youssou N’Dour – I bring what I love, av Elizabeth Chai Vasarhelyi och med musik av inte bara senegalesiske artisten Youssou N’Dour utan också av Martin Davich, James Newton Howard, Jean Philippe Rykiel, Fathy Salama och Le Super Etoile de Dakar – youssoufilm har redan vunnit flera internationella filmfestivalpriser, trots att den först nu i januari hade premiär som spelfilm i Europa och först i juni ska visas i USA.

På fredag och på lördag visas filmen om Youssou N’Dour i Stockholm. Bara två visningar, så kanske det är en bra idé att boka nu!

Filmmakaren Elizabeth Chai Vasarhelyi har i flera år följt Youssou N’Dour bakom scenen och intervjuat både artisten själv och hans entourage. Vad driver honom? Vad säger hans medarbetare? Stämmer det att han är en av Västafrikas mest älskade musiker? Hur stor var kontroversen bakom hans album med musik som hyllade islam? På filmens hemsida kan man se trailern och en massa bilder, läsa mer om regissören och om alla de fantastiska musiker som medverkat i filmens ljudspår.

Det är dokumentärfestivalen Tempo, som raddar upp inte bara den här utan ett stort antal intressanta filmer om musiker och brännande samhällsfrågor med afrikanskt och afrikansk-amerikanskt perspektiv. Festivalen öppnar redan i kväll på DocLounge, Hornstulls Strand 4, med filmen “Am I Black Enough for You” och live framträdande med bland andra filmens huvudperson, musikern Billy Paul. Missa inte!!! Andra artister som porträtteras i filmer under Tempofestivalen är Nina Simone och James Brown.

Aminata.se återkommer snart med fler filmtips. Kolla också Youssou N’Dours officiella hemsida.

Mo Dj för alla hjärtan

14 februari 2009 at 17:46 | In Artister, Kända afrikaner, Mali, Musik, Rap & Hiphop, Streetkultur | 1 Comment

Det finns en grym Dj i Mali, Mo Dj, som bor i huvudstaden Bamako. Han remixar framför allt afrikansk musik i rå och rytmisk stil och hans första enkla hjälpmedel var en liten rytmbox som har fått namnet “Djembeni”, liten Djembe… Nu har killen fått internationell publik och gett ut flera skivor, han har egen hemsida också, men behåller ändå sin skivbutik i närheten av centralstationen i Bamako där man alltså hittar honom dagtid. Och på kvällarna rockar han klubbarna i stan med sin rytmbox, när han inte är på turné.

Den här videon är skön, liksom även den remixvideo han gjort med Ba Cissoko, den ligger här under. God förnöjelse, som vi säger i Danmark!

Läs även andra bloggares åsikter om Mo DJ, Ba Cissoko, Mali, Bamako, Remix, Afrikansk musik, Djembeni, Rythm Box, Streetkultur, Street culture, Hiphop

100 år med NAACP

12 februari 2009 at 20:38 | In Artister, Film, Kultur, Litteratur, Musik, Musik & Dans, Nyheter | Leave a Comment

Just idag fyller NAACP 100 år. Det firas ikväll i USA under den stora galan NAACP Image Awards - där massor av olika priser ska delas ut till framgångsrika svarta förebilder inom de fria konsterna. Galan arrangeras för 40:e gången och det finns fem olika huvudkategorier – 1.Rörliga bilder. 2.Television. 3.Dramatiker/Regissörer. 4.Röstinspelningar och 5.Litteratur. Framträdande roller under galan har bland andra Halle Berry, Tyler Perry, Sean “Diddy” Combs, Beyoncé, Seal, Al Gore, och Muhammad Ali. Fox TV sänder galan live i USA. Vi i Sverige får väl nöja oss med att se en nedklippt version lite senare om vi inte orkar sitta uppe i natt och kolla in den webcast som utlovats, eller (om det funkar)via share-tv. Här är i alla fall några tips kring vilka som kan tänkas bli pristagare. En vinnartippad artist är Queen Latifa och filmen The Secret Life of Bees, som visades på Stockholms filmfestival förra året. Se trailer här.

Om du är intresserad av film – kolla också in NAACP:s filmsida där du från och med idag kan vara med och rösta fram århundradets 100 mest inflytelserika filmer, i perspektivet av den betydelse de haft för ”people of color”. Det finns massor av filmer listade, från Uncle Toms Cabin (1914) till draman med dokumentär bakgrund som Malcolm X, Martin Luther King Jr och American Gangster, samt mer underhållningsartad film som Mommas house, Get rich or die trying, Stomp the yard och Saving face, med sammanfattning av innehållet, bilder av filmaffischer och länk till Blockbuster (för den som vill köpa eller hyra). Principen här är densamma som för Image Awards, omröstningen sker via en hemsida.

NAACP, som arrangerar galan, var den första officella organisation i USA som arbetade för svartas rättigheter och förkortningen ska uttydas National Association for the Advancement of Colored People (även om den ibland elakt också har uttytts National Association for the Advancement of Certain People). Läs mer i den här artikeln i Washington Post om den historiska bakgrunden till att organisationen bildades, den 12 februari 1909. Och besök organisationens egen hemsida här. Idag har NAACP över en halv miljon medlemmar och är en stark kraft att räkna med i USA.

Hård kritik mot NAACP har under åren kommit inte bara utifrån utan också inifrån de egna leden. En av organisationens grundare, W.E.B. Du Bois, lämnade den exempelvis 1934 i frustration över att utvecklingen mot jämställdhet gick så långsamt. Ändå var NAACP till en början i frontlinjen när det gällde kritiken mot personer som Booker T. Washington, som var emot alla former av konfrontationspolitik. Han uppmanade de svarta att stå ut med diskrimineringen, utbilda sig och acceptera att framstegen kom långsamt.

NAACP var faktiskt inte ens överens med ledare som fredspristagaren Martin Luther King Jr om hur arbetet för svartas rättigheter skulle bedrivas. Under 60-talet arbetade organisationen istället framför allt juridiskt med olika processer och med att försöka förändra lagstiftningen och ledarna sa öppet att de “gärna överlämnade åt andra att trotsa poliser och bli slagna med batonger”. Men, Rosa Parks, som blev berömd för sin vägran att en decembereftermiddag 1955 lämna sin plats i bussen till en vit man, var ändå trots allt en lokal sekreterare för NAACP, som dessutom tidigare hade studerat arbetares rättigheter och jämställdhet vid en radikal skola. Och under åren då kampen för civila rättigheter var som hetast, spenderade NAACP faktiskt också miljontals dollar bland annat genom att betala borgen för fängslade aktivister.

Under 90-talet skakades NAACP av olika ledarskapsskandaler, men har trots det överlevt. Den roll som organisationen ska spela i framtiden är framför allt att driva på för fler lagändringar, säger den nuvarande ordföranden Ben Jealous som deltog i arbetet för att föra fram Barack Obama som presidentkandidat innan han själv blev ordförande för NAACP. En annan uppgift lär också i fortsättningen bli, att som ikväll i USA, se till att svarta förebilder belönas och uppmuntras för sina insatser som artister och konstnärer.

Läs även andra bloggares åsikter om NAACP, Image Awards, Svart film, Halle Berry, Sean “Diddy” Combs, Beyoncé, Queen Latifah, The Secret Life of Bees.

Filmfestival med Cinemafrica 4-15 februari

05 februari 2009 at 23:22 | In Afrikanyheter, Artister, Film, Kultur, Musik & Dans | Leave a Comment

Om ni inte redan vet om, eller har besökt, Cinemafricas filmfestival som äger rum i Stockholm 4-15 februari, så informera er och gå dit! Programet finns här. Med många bra filmer!

Cinemafrica har nu framgångsrikt i många år serverat oss afrikansk film, i ett urval bortom exotism och förskönande. Årets festival är den nionde och temat är diaspora och identitet, med 26 filmer från 16 länder i tablån. Dagens Nyheter har intervjuat festivalgeneralen Sandra Olivegren. som berättar att festivalen i första hand vill visa filmer av afrikaner, om Afrika. Och så delar festivalen ut ett pris. Vinnande film får 10.000 kronor och distribution genom Folkets Bio.

Imorron är det fest på restaurangen Ethio Star, missa inte det. En spännande artist som är “ny i stan”, Alain Samba på saxofon, spelar tillsammans med en löst sammansatt grupp på Cinemafricas arrangemang. Och till helgen blir det flera intressanta seminarier. Kolla här – och klicka på den stora pilen för att se tider och platser!

Läs även andra bloggares åsikter om Cinemafrica, filmfestival, Alain Samba, Ethio Star, Folkets Bio
|

Tonårsmorsa vann pris vid stora Bloggalan!

03 februari 2009 at 13:00 | In Uncategorized | 1 Comment

Fatou med sitt pris, bland alla de andra bloggarna som vann! Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Grattis Fatou Touray aka Tonårsmorsa till ditt pris vid Bloggalan igår kväll! Det är fler som skriver om detta idag, både i bloggvärlden och i media, inte bara Aftonbladet som arrangerade galan utan också till exempel DN. Men jag har en speciell anledning att skriva om det – inte bara för att jag har följt Tonårsmorsa under några år sedan jag själv började blogga och nu dessutom har börjat hjälpa henne med tekniken runt hennes bloggspace, utan framför allt för att jag verkligen gillar hennes blogg. Hon vågar vara personlig och vågar skriva om små vardagliga saker, tankar och känslor, lika väl som om stora och svåra och sorgliga. Och så har vi våra band till Afrika gemensamt.

Det är oerhört kul att Tonårsmorsa faktiskt vann sin kategori, Vardag – och kanske är det också en liten hint till alla kändisbloggare att en mer “vanlig” person vinner. För det visar väl hur mycket starkare relation de som skriver ärligt, personligt och enkelt får till sina läsare än de som bara bloggar på ytligheter eller försöker krångla till det. Och det gäller nog alla bloggpriserna, som framför allt var läsarnas pris, efter omröstningen på AB:s sajt. I den här artikeln svarar Fatou själv på Aftonbladets frågor om vem hon är och varför hon bloggar.

Det var också intressant att några av de som bloggat mot FRA-lagen fick ett särskilt hedersomnämnande. Deras bloggande, på stoppaFRAlagen.nu har lett till att debatten hållits levande kring denna nya lag som många tror kommer att förklaras olaglig (!) i Europadomstolen när ärendet kommer upp där, eftersom den står i strid med grundläggande fri- och rättigheter för medborgarna. Läs mer här: Bloggförfattarnas debattinlägg i Aftonbladet idag.

Stort GRATTIS alltså från mig till Fatou och jag vet att alla andra kompisar i bloggosfären också skickar massor av lyckönskningar just nu. Gotta dig i detta ett tag och njut! Jag ser fram emot att träffa dig senare! Jag skulle varit med igår på bloggalan men fick förhinder i sista stund, men blev så jätteglad att se bilder och tv-inslaget på Aftonbladets sajt. Och alla ni som ännu inte har stiftat bekantskap med Tonårsmorsa, gör det NUUUUUUU!

Här alla vinnare: Och HÄR kan ni se alla de nominerade i de olika kategorierna.

Livsstil: Husmusen
Mode: Style by Kling
Nöje & Kultur: Bokhora
Politik & Samhälle: Opassande
Prylar & Teknik: Moderskeppet
Sport & Fritid: Birro
Vardag: Tonårsmorsa
Hederspriset: stoppaFRAlagen.nu

Läs även andra bloggares åsikter om Tonårsmorsa, Fatou Touray, Bloggalan, stora Bloggalan

Alvin Ailey American Dance Theater

01 februari 2009 at 01:22 | In Uncategorized | Leave a Comment

Häromdagen upptäckte jag en video från Alvin Ailey American Dance Theater på Youtube, som jag gärna vill dela med mig av. Det här danskompaniet är väldigt intressant ur den aspekten att det är ett av USA:s mest kända och renommerade moderna, med fast scen i New York, och dessutom ett av de äldsta “svarta” danskompanierna i västvärlden. Under sina 50 år har kompaniet spelat för över 20 miljoner åskådare, besökt 71 olika länder och spelat cirka 200 verk av fler än sjuttio olika koreografer. Imponerande fakta. Kompaniet har också fått en speciell Barbiedocka uppkallad efter sig, i samband med 50-årsjubiléet. Se den här.

Det hela började för 50 år sedan, i mars 1958, med att Alvin Ailey och en grupp unga afrikansk-amerikanska moderna dansare uppträdde på 92nd Street Y (New Yorks 92nd Street Young Men’s Hebrew Association) under namnet Alvin Ailey American Dance Theater. Efter detta första succéartade framträdande påbörjades en turné, “the AAADT station wagon tour”, runt landet. Väl tillbaka i New York, fick kompaniet en första fast scen.

Idag, efter att ha avverkat ett antal scener, varav en på Broadway, huserar kompaniet på Manhattan i Joan Weill Center for Dance med ett trettiotal dansare, konstnärliga ledaren Judith Jamison och den tillknutne konstnärlige ledaren Masazumi Chaya. I huset finns också Aileys dansskola för proffs såväl som gott om möjligheter för “vanligt folk” att ta lektioner. Till exempel kubansk, eller afrikansk dans. Kompaniet har dessutom verksamhet för barn, samt organiserar regelbundet både sommarläger och olika typer av residens.

Bland de koreografer som under åren levererat verk till dansteatern märks Ulysses Dove, Karole Armitage, Uri Sands, och Twyla Tharp. Kompaniet har också behållit flera av Alvin Ailey’s 79 verk, som Revelations, Night Creature and Cry, i sin fasta repertoir. 1997 arbetade dansteatern i Sydafrika och genomförde ett så kallat residens där. År 2007 fick dansteatern ett stipendium på 20 miljoner USD från Carnegiestiftelsen.

Ska ni åka till New York så är alltså det här danskompaniet en av de begivenheter som är väl värda ett besök – om de inte är på turné, kolla deras spelschema – förutsatt att ni gillar dans alltså. Sen kan man ju alltid diskutera om man tycker det som framförs är pretentiöst, eller enkelt att ta till sig.

Läs mer på dansteaterns egen hemsida: http://www.alvinailey.org/
Eller på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Alvin_Ailey_American_Dance_Theater
Vill ni köpa böcker med dansfoto eller videoupptagningar, gå till Ailey’s e-butik.
Här finns också en hel samling intressanta filmsnuttar om dansteatern, på Google.

Läs även andra bloggares åsikter om Alvin Ailey, dans, dansteater, modern dans, New York, svart dans, dansvideo, dansböcker, koreografi, dans i USA

Yes we can

25 januari 2009 at 20:50 | In Afrikanyheter, Artister, Kenya, Kända afrikaner, Låttexter, Musik, Nyheter, Video | Leave a Comment

Slagordet i Obamas valkampanj var ju “Yes we can”. Först ut med den hiten var Lee Dorsey, 1970 (samma kille som hade en hit med “Working in the coal mine” på 60-talet). Frågan är vilken version som är bäst, hans eller Pointer Sisters från 1973? Titta här under och avgör själv. Och ägna en tanke åt att fundera över hur hyllningssångernas kreatörer kommer att må om sisådär ett år? En liten reflektion så här i kölvattnet av invigningen av USA:s 44:e president. Bäst av Obamalåtarna tycker jag annars är versionen av “My American Prayer“, den visar åtminstone fram vilka enorma problem USA har och ger en aning om hur svårt det kan bli att lösa dem.

Lee Dorsey

Pointer Sisters

Bästa Obamalåten, tycker jag som sagt är versionen av “My American Prayer”

Sen undrar man ju som sagt om de som var med och gjorde de här videorna för Obamas kampanj kommer att ångra den om ett år, eller om Obama kan leva upp till den status av mer eller mindre messiasfigur som han fått i dem?

We Are The Ones, av Will.I.Am

Yes We Can, av Will.I.Am

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, hyllningssånger, Lee Dorsey, Pointer Sisters, USA, val, valvideo

Love is my religion

24 januari 2009 at 02:04 | In Låttexter, Musik, Reggae, Video | 1 Comment

Ziggy Marleys låt Love is My Religion håller fortfarande. Låten var med på Ziggys andra soloalbum som kom ut 2006. Han har gjort en massa andra bra låtar också, kolla på hans hemsida, men just ikväll är det här verkligen en låt jag behöver, så jag lägger in den här för er att njuta av tillsammans med mig!

Läs även andra bloggares åsikter om Ziggy Marley, kärlek, reggae

Afrikansk videoteater

22 januari 2009 at 23:35 | In Artister, Film, Guinea, Nigeria, Senegal | 1 Comment

Teater på video är jättepopulärt – säger JÄTTEPOPULÄRT – i Västafrika. Jag vet inte hur många rullar på olika språk som spelats här hemma, ofta med urusel ljudkvalitet och bland blir jag galen för att jag inte förstår vad dom säger (och inte får någon översättning eftersom mina släktingar vrider sig av skratt eller är upptagna med att följa med i dialogen). Helst vill jag alltså kolla på engelskspråkig eller franskspråkig teater, för annars fattar man ju inte själva handlingen!!!

Komedier är vanligast i Guinea. Därefter kommer historier om svek , brott, otrohet och smäktande kärlek. I de Nigerianska dramerna finns det också alltid ett ganska stort mått av religiositet och magi inbakat. Typ någon försöker förhäxa dig, men misslyckas till slut. Och även om du inte får rättvisa direkt så straffar Gud de som inte är goda senare.

Nuförtiden kan man också se en hel del av de här teaterstyckena på Youtube. I dessa dagar ska man kanske akta sig för att göra reklam för sånt som sabbar skådisarnas möjligheter att få betalt för att man tittar på dom, men jag kan inte låta bli, för jag tycker det är obetalbart roligt!!!

Guinea, Senegal, Elfenbenskusten och Nigeria är störst på nätet vad gäller videoteater, vad jag kan se. Leta själva på Youtube, och så får ni här en första länk till en guineansk teater om sviken kärlek och påtvingade äktenskap. “La pluie et le beau temps” (Regn och solsken). Klicka er vidare till Youtube för att se fortsättningen, om den inte kommer upp som en länk i fönstret när första delen spelat klart.