Videoshoot, Stockholm. FOTO © Costin Alexe

När Sousou & Maher Cissoko började spela tillsammans, var det annars främst med traditionella låtar, som de också framförde i traditionella afrikanska kläder i sammanhang där arrangörerna efterfrågade etnisk folkmusik. Men nu är det en annan bild som tonar fram av dem – den av ett modernt globetrotterpar som rör sig över gränser och leker med språk, musik och arrangemang på egna villkor.

Bandet som ackompanjerar bakom Sousou & Maher är tajt och skönt tillbakalutat, med skickliga musikerna Dawcoumba Diop på slagverk, Måns Block (från Damn! bland annat) på trumset och Andreas Unge på Bas. Den sistnämnde har för övrigt också producerat Sousou & Maher Cissokos båda album (Aduna, 2008 och Stockholm-Dakar, 2011) som bägge är utgivna på den oberoende labeln Ajabu! med bas i Malmö.

Köp albumet HÄR. Kolla in senaste videon här:

Nneka Egbuna är artist, aktivist, akademiker, kan kalla både Nigeria och Tyskland för hemma även om hon växte upp i Nigeria och kom till Tyskland först som vuxen, men framför allt är hon en otroligt bra liveartist. Hennes texter är personligt filosofiska och musiken spretar hit och dit, hon har experimenterat sig fram till den musikstil där hon befinner sig nu, med rösten och orden i centrum och något slags dubstep-influerat avskalat sound som trotsar kategorisering.

Gå och se, läs mer om henne på hennes egen hemsida, eller på Selams hemsida. Eller för all del, lyssna på Spotify. Eller lyssna här.

 
Två år gammal live video, med Nnekas hit ”Heartbeat”

Färsk video från officiella hemsidan ”Soul is Heavy”

Så här karaktäriserar vi bloggen på Twitter: ”Culture without borders. Afrika i Sverige. Artister. Rytmer. Familjer med många kulturer. Rötter och rotlöshet.”

När det gäller bloggens namn så har vi bytt det till aminata.nu på grund av att någon nyligen fångat upp vårt svenska domännamn (antagligen pga att det genererat en del trafik) då vi missade att betala årsavgiften i tid. Vi hoppas att det inte ska skapa för mycket förvirring och vi håller på att lägga ut den nya adressen på andra ställen där vi har närvaro. Eventuellt kan det bli fråga om att försöka återta namnet, eftersom den som använder det verkar vilja tjäna pengar på det, men det blir en senare fråga.

Ha det fint!
Ramadan Karim!

För varje krona du skänker, skänker bloggen 1 krona.
Stöd alltså gärna Expo via vår insamlingslänk på deras hemsida: http://www.exposupporter.se/grupp?id=131#

Expos arbete är oerhört viktigt. Stiftelsen grundades 1995 av bland andra författaren Stieg Larsson. Expo ger ut en tidning (som ni får gratis i ett år om ni skänker 600 kr), de stöder forskning, undervisning och utgivning av skrifter som värnar om demokrati och yttrandefrihet, och arbetar mot rasistiska, antisemitiska, högerextrema och totalitära tendenser i samhället.

Så här skriver de om sig själva på hemsidan:
”Vi är en ideell, privat, politiskt och religiöst obunden stiftelse som startades 1995 på initiativ av bland andra journalisten och författaren Stieg Larsson som också var chefredaktör på tidskriften Expo och vd för stiftelsen fram till sin död 2004. Vår vision är ett demokratiskt samhälle där människor inte förföljs, trakasseras eller fråntas sina rättigheter på grund av hudfärg, etniskt ursprung, sexuell läggning eller religion. Håller du med? Bli Expo-supporter!”

Stiftelsen Expo planerar just nu att ge ut en omfattande rapport om den antimuslimska världen i Norden. Den som står som garant för kostnaderna är bloggaren Calle Schulman och ett spelbolag som heter Paf. Calle Schulmans blogg lovar att skänka tio kr för varje unikt klick på bloggen. Det rekommenderar vi att du också stödjer. Här är länken: http://blog.paf.com/schulmania/

Ditt bidrag behövs!
Läs mer om Expo här: http://expo.se

Plattan – som har fått titeln Dutch Delta Sounds och är producerad med hjälp av olika kulturbidrag – innehåller denna gång låtar med etablerade Worldmusic-artister som är aktiva i Holland, eller Nederländerna som det ska heta numera.

I en pressrelease* drar en holländsk manager (se bifogad text här under) parallellen Misisippi / New Orleans – Rhone / Nederländerna och menar att här finns samma rikedom av influenser från hela världen, som skapats genom sjöfarten och resandet – med musik och artister från länder nära och långt bort, liksom från egna såväl som andras kolonier.

De artister som samlats i det nederländska deltat kommer alltså från vitt skilda traditioner vilket gör det extra intressant att följa den produktion som pågår. Ett stort antal festivaler brukar tex. arrangeras varje år i landet och en tidigare generös kulturpolitik bidragit till att bibehålla mångfalden. I år har dock flera organisationer fått kraftigt minskade anslag. Effekterna av det lär bli en mindre livaktig världsmusikscen, tyvärr. Men ännu så länge lever deltamusiken.

Mina personliga favoriter i den samling som ingår på Songlines cd är Minyeshu och bandet StriCat, jag har hört bägge live och är oerhört förtjust i särskilt de sistnämndas underfundiga och superproffsiga tontrolleri. Jag återkommer med videolänkar.

Om ni alltså är intresserade av att läsa om musik finns alltså en chans att göra både det och få lite fräsch musik på köpet, i Songlines kommande nummer. Överhuvudtaget kan sägas att kvaliteten på de band som holländarna promotar är ganska hög, så det bör helt klart vara värt en lyssning !

—
*Press release July 2011

© 2011 Stichting RitMundo: compilation and editorial Stan Rijven | management Sonja Heimann | mastering Niels Brouwer | translations Scott Rollins | design Studio Ron van Roon
—

Gruppen Espoir de Coronthie har också utvecklats, gett ut fler plattor och framför allt turnerat i stort sett året runt och världen runt de senaste tre åren. Deras sound är spännande, bygger på traditionella instrument och de har gjort en rad samarbeten med olika artister. Men den bästa låten hittills är nog egentligen den de gjorde tillsammans med just Elie Kamano – Dunya. Se videon lite längre ner i inlägget!

Både Elie och Takana har skrivit dels mer filosofiska texter om världens tillstånd och mer direkt oppositionellt politiska som handlar om att militären i Guinea måste lämna ifrån sig makten till en demokratiskt vald president. Här serverar vi först några riktiga hitar, sen ytterligare flera väldigt bra låtar. Enjoy!!!

Takana Zion: ”I Want to be Free!”

Takana Zion: ”Mama Africa” (en version som inte liknar någon annan ni hört, lovar!!!)

Takana Zion: ”African Reggae 2007 revelation” (tidig feel-good live-video, gjord i Guinea).

Elie Kamano: ”Vart är Afrika på väg? Vart är världen på väg?”

Elie Kamano: ”Herrar Militärer, var vänliga lämna över makten! Släpp makten fri!”

Elie Kamano feat. Espoir de Coronthie: ”Dunya”

LÅTAR OM SITUATIONEN I GUINEA 2010

Elie Kamano: ”Hjälp mig! Guinea är en familj. Sätt stopp för etnocentrismen som bara tjänar egoistiska politiska intressen.”

Takana Zion & Elie Kamano: ”Enighet”

BONUSLÅTAR

”Unité En Guinée / Tous Ensemble”: Feat. Mory Kante, Tiken Jah Fakoly, Awadi, mfl.

Elie Kamano: ”Superstar” (texten säger ung: ”Livet är en kamp. Om livet inte ler mot dig. Om människorna inte ler mot dig. Lyssna på vad jag säger dig. Ingen har sagt att du har kommit till jorden för att bli en superstar. Du måste kämpa.”)

Takana Zion: Mikhie Kobie

Elie Kamono feat. Tiken Jah Fakoly: ”Quitte mon peuple Capitain”

Hoppas ni nu blev inspirerade att leta vidare på egen hand!!!
Vi hörs!

I väntan på vad som nu ska hända, serverar vi er idag två valvideor för de två kandidater som konkurrerade om presidentposten vid valet nu i november. Först ut vinnaren, Alpha Conde.

Tiken Jah Fakoly: ”Alpha Conde”

Därefter valvideo för Cellou Dalein Diallo.

Lama Sidibé: ”Bherdè an den waalikè”

Många har frågat efter en mer djuplodande artikel kring riskerna med ökade etniska motsättningar i Guinea och om vad som kan hända i efterdyningarna av valet. I takt med att allt fler rapporter om etniskt våld flyter in från Guinea – se den här artikeln med källa AP idag om etniskt våld som spiller över från Guinea in i Sierra Leone, samt denna artikel från RIFI med mycket oroande rapporter om hur säkerhetsstyrkor nu använder hot om etniskt våld som ursäkt för att gripa oppositionella, samt om döda och skadade på sjukhusen i Conakry – känns det också motiverat att göra ett försök att åtminstone ge en bakgrund till det som händer just nu.

För närvarande arbetar jag på deltid som volontär valobservatör för Alliance Guinea och CENI (valkommissionen) i Guinea, genom att på dator övervaka inkommande sms från allmänheten i Guinea. Frivilliga som befinner sig på olika platser i världen gör detta arbete tillsammans, med hjälp av digitala verktyg som Skype, Google Docs, Twitter, Facebook och den tekniska plattformen Ushahidi, som skapats för övervakning av krishärdar via mobil datauppkoppling och sms. Tekniken för sms-övervakning samt rekryteringen av frivilliga observatörer administreras av Alliance Guinea, en sammanslutning av en rad organisationer och enskilda vars gemensamma mål varit fria och transparenta val i Guinea. Tusentals sms har kommit in under och efter de båda valomgångarna och vi fortsätter just nu därför att arbeta på grund av situationen i landet efter valet. Resultaten är ju dessutom ännu så länge provisoriska, eftersom den ena kandidaten har hävdat att valfusk avgjort valet. Om antalet våldshandlingar ökar i antal är det ändå troligt att sms-rapporteringen kommer att avta eftersom det inte är CENI som ska hantera frågor som handlar om att upprätthålla ordningen i landet.

Många undrar vad som kommer att hända i Guinea nu, vad som ligger bakom de ökade etniska spänningarna i landet och om motsättningarna kan explodera i ett inbördeskrig. Tyvärr har Guinea, som trots militärkupper och revolter ändå har en lång period av någorlunda stabila regimer bakom sig, under de senaste tio-tjugo åren förgiftats av den korrupta och egoistiska ledarstil som präglat administrationen runt den tidigare diktatorn, general Lansana Conte. Den senaste militärjuntan, som tog makten efter Contes död, påbörjade ett arbete för att avslöja korruptionen och de som stått för den, samt för att ändra på missförhållanden runt exempelvis gruvkoncessionerna i landet. Problemet var bara att även militären drabbats av korruptionen, intrigerna och de maktfullkomliga attityderna. Ni som kanske sett några sorgliga avsnitt av ”Dadis show” på Youtube – filmade inslag från bland annat parlamentet där den nye diktatorn, som verkar vara hög på någon form av drog, på ett oerhört förödmjukande vis läser lusen bland andra den tyske ambassadören och flera högt uppsatta politiker – vet vad jag menar.

Det har länge pågått ett arbete i Guinea för att förbereda en övergång till ett civilt demokratiskt samhälle med öppna och fria val. IFES, International Foundation for Electoral Systems, har sedan 1990-talet verkat i landet för att stärka de icke regeringsstödda organisationerna i deras arbete, inklusive den oberoende valkommissionen, och de har med hjälp av ekonomiskt stöd från USAID bidragit med teknisk utrustning lokalt och centralt för de val som nu genomförts i Guinea. I viss mån har det arbetet också bidragit till att stärka de krafter i landet som strävar efter nationell samling och för att minska alla etniska motsättningar.

Guinea är ett litet land, med ungefär lika många invånare som Sverige, men med en betydligt lägre medelålder. Historiskt finns vissa motsättningar mellan de olika etniska grupperna, som landets ledare har försökt tona ner. Under den nuvarande valrörelsen har de gamla motsättningarna dammats av och de etniska aspekterna har betonats av vissa aktörer, särskilt de runt kandidaten Cellou Dalein Diallo.

Alpha Conde, som just vunnit presidentvalet med 52,5% av rösterna, är 72 år gammal. Han har inte tidigare som sin motståndare suttit i maktposition i administrationen för landet utan alltid befunnit sig i opposition, den mesta tiden i exil i Paris, där han varit professor i statsvetenskap vid det anrika universitetet Sorbonne. Alpha Conde har tidigare ställt upp i presidentval mot Lansana Conte, samt fängslats och ställts inför rätta i en politisk rättegång. Läs mer om honom i den här intervjun på RPG:s hemsida.

Cellou Dalein Diallo, som alltså förlorade valet med 47,5% av rösterna, är 58 år, har examen i ekonomi från universtitet i Conakry samt examen från ett institut för finans-, ekonomi- och bankutbildning i Paris. Han har favoriserats i rapporteringen i västliga media från valet i Guinea och har även tidigare betraktats som en modernt tänkande, välutbildad ekonom, med goda internationella kontakter. Det som inte så ofta nämns är att Diallo under åtta år var medlem av den tidigare diktatorn Lansana Contes administration och att den allmänna uppfattningen i Guinea är att han under den tid han arbetade för Conte byggde upp sin förmögenhet genom korruption i samband med att han hade ansvar för många stora transaktioner som genomfördes för nationens räkning, samt att han nu använt sina pengar för att på olika sätt skaffa sig bundsförvanter i samband med presidentvalet.

Cellou Dalein Diallo har befunnit sig i maktposition i Guinea sedan 1990-talet. Efter att först ha arbetat för Guineas Centralbank och för Guineas Bank för Utrikeshandel blev han 1996 utnämnd till minister i den tidigare diktatorn Lansana Contes regering där han fram till 2004 satt på en rad olika ministerposter, innan han slutligen utnämndes till Premiärminister.

Utåt framstod Diallo som reformist och internationellt hade han gott anseende hos olika finansiärer och finansinstitut. Säkert hoppades dessa supportrar också på att Diallo skulle kunna ta över makten från den redan sjuklige presidenten Lansana Conte när han två år senare, 2006, formulerade ett förslag som skulle ge honom personligen ansvar för alla de tyngsta ministerierna – inklusive det för finans och ekonomi samt det för internationellt affärssamarbete – och som innebar att hans medarbetare skulle ersätta flera av Contes minstrar. Cellou Dalein Diallo bad presidenten Lansana Conte att skriva under ett dokument som bekräftade ändringarna. Men när Cellou Dalein Diallo berättade om förändringarna i radio och läste upp det dokument som Conte undertecknat, avbröts sändningen plötsligt av instormande militärer. Nästa dag fick Diallo sparken och presidenten Lansana Conte förklarade att inga förändringar skulle göras. Officiellt var förklaringen att det begåtts formfel i samband med att beslutet fattades. Inofficiellt spekulerades det om att Lansana Conte inte helt förstått vad han skrivit under. Det sas också att presidenten var rasande över vad han såg som ett svek mot honom personligen och att Cellou Dalein Diallo fick lägga sig raklång på marken framför honom i total underkastelse för att be om ursäkt. Han slapp också undan med livet i behåll, till skillnad från många andra personer som konspirerat mot diktatorn. Mer om denna händelse finns på BBC:s hemsida och IRIN:s hemsida. Cellou Dalein Diallo själv, förklarade senare i en intervju för IRIN att han var tacksam för det förtroende han fått under den långa tid han arbetat för Lansana Conte. Först 2007 annonserade oppositionspartiet UDFG att Diallo utsetts till deras partiledare.

Den som känner till hur pengar hanteras i Guinea – det finns inget välfungerande banksystem, istället bärs kontanter i form av stora kassar med sedlar hit och dit och det är svårt att ha absolut kontroll över de summor som betalas ut eller sätts in – kan lätt föreställa sig hur den som har praktiskt ansvar för att hantera stora kontanta summor också kan lockas att använda en del av dem för egen räkning. Det sägs också att Lansana Conte inte hindrade utan snarare uppmuntrade sina medarbetare att ta för sig för egen del, för att de skulle känna sig nöjda och bli starkare knutna till sin president. Detta gällde också inom militären. Dadis Camara som var chef för militärjuntan innan attentatet mot honom, var före kuppen ansvarig för militärens bränsleförsörjning och hade genom denna position också möjlighet att på samma sätt som många andra tillskansa sig kontanter eller se till att underhuggare tillskansade sig kontanter.

Mot denna bakgrund är det motiverat att ställa sig frågan om Cellou Dalein Diallo under sina tio år i Lansana Contes regering verkligen kan ha undgått att smittas av den korruption som bevisligen förekom i stor skala inom administrationen.

Det finns mer att berätta om de etniska motsättningarna i Guinea, men det får vänta till en annan dag. I all korthet kan sägas att Guinea hittills varit ett land där man gift sig över fokgrupps- och språkgränser och där man försökt undvika att isolera sig utan istället har valt att tala om Guinea som ett land och ett folk, med ett gemensamt mål. Att av politiska skäl väcka de motsättningar som ligger och slumrar är oerhört farligt och kan inte gynna några demokratiska intressen i Guinea på lite längre sikt. När ett land befinner sig i transition eller en övergång mellan diktatur och demokrati på det sätt som Guinea just nu gör, är läget instabilt och om det civila samhället inte kan upprätthålla ordningen är risken stor att militären antingen behåller makten ett tag till under förevändning att befolkningen inte är redo för demokrati ännu, eller att revolterande delar av militären försöker ta över makten. Så låt oss hoppas att människorna besinnar sig och att de politiska ledarna tar sitt ansvar genom att uppmana sina anhängare att acceptera valresultatet.

Text © Merete Grut

Idag är det Migrationsverket som beslutar om en utvisning ska inhiberas, det vill säga ställas in, på grund av att det framkommit nya skäl som skulle kunna ligga till grund för uppehållstillstånd (så kallade 12:18-fall). Det vill säga, i de fall då det krävs en ny prövning enligt 12:18 UtlL så väljer man alltså att vänta med att utvisa för att hinna pröva skälen.

Den nuvarande konstruktionen innebär samtidigt att om Migrationsverket efter sin inledande utredning anser att det inte finns grund för ett uppehållstillstånd enligt 12:18 UtlL så förlorar den sökande sin rätt att stanna i Sverige. Ärendet lämnas alltså på nytt över till polisen med begäran om att de ska utvisa personen i fråga, trots att den sökande teoretiskt har rätt till prövning även i Europadomstolen av sitt fall. Det innebär alltså att den  sökande tvingas återvända till hemlandet, ofta utan ett öre på fickan och utan möjlighet till så kallat återetableringsstöd.

Det finns inga organisationer i Sverige som hjälper människor i den här situationen. Det finns inte några fonder som kan ge bidrag till dem. Migrationsverket ger inga bidrag till de som har förlorat sina asylprocesser eller ska deporteras av andra anledningar. De ger heller inget återetableringsstöd, så kallat återvändandebidrag, annat än till asylsökande som kommer från ett fåtal länder och bestämmer sig för att återvända frivilligt samt avbryta sin asylprocess. I dagsläget är det endast sökande från Afghanistan, Irak, Somalia och Gaza som är berättigade till detta återvändandebidrag som ligger på max 75.000 kronor för en familj, eller 30.000 för en vuxen och 15.000 för ett barn.

Från 1 november ska återvändandebidraget kunna ges till fler nationaliteter. Men det framstår som om Migrationsverket innan detta datum vill bli av med så många asylsökande som möjligt innan fler blir berättigade. Det har tex. drabbat familjen Diallo, som fick beskedet att de inte kunde få något återetableringsstöd vid återvändandet.

Lyckligtvis är det ännu så länge inte mot lagen att hjälpa papperslösa i Sverige. Papperslösa och asylsökande kan därför i viss utsträckning få hjälp av exempelvis Läkare i Världen (sjukvård), Ingen är Illegal (kontaktpersoner, politisk lobbying) och Röda Korset (sjukvård, undervisning). Det finns också några få kyrkor som ger bidrag till mat – företrädesvis till barnfamiljer som saknar all annan möjlighet att få hjälp. Alla dessa organisationer är i stort behov av resurser ekonomiskt och materiellt.

Initiativet till en fond som kan ge bidrag till personer som på det här sättet hamnar mellan alla lagliga stolar är värt allt stöd. Inte bara enskilda utan även organisationer, som Läkare i Världen, behöver ekonomiskt stöd till verksamhet som hjälper tusentals papperslösa varje månad med det behov som regeringar över hela Europa blundar för. Fri sjukvård och pengar. Vi kommer därför att fortsätta arbeta med den insamling vi startade förra veckan med målet att skapa en politiskt oberoende och fristående fond som kan stödja insatser för papperslösa, asylsökande, utvisningshotade och deporterade.

Vems sak är det då att hjälpa de här människorna?  Är det din och min sak? Är det via skatt, eller via gåvor som hjälpen ska finansieras?

Innan valet publicerades den här SVT-debatten på YouTube mellan en SD-ledamot och en folkpartist. Det handlar om vem som ska ha rätt till sjukvård. SD-ledamoten hävdar att han har en annan åsikt än alla de andra riksdagspartierna när det gäller papperslösas rätt till sjukvård. Detta är en sanning med modifikation. Det han säger är nämligen inget annat än i princip samma argument som redan legat till grund för de lagar som gör att papperslösa inte har rätt till varken bidrag, förebyggande sjukvård eller mediciner. Det han säger har exakt samma valörer som de tongångar som kan höras bland väktare när man diskuterar ingripanden mot ”buset”, bland åklagare när man diskuterar brottsmisstänkta och från beslutsfattare på Migrationsverket när man diskuterar sanningshalten i asylsökandes berättelser. Alltså bland de makthavare i samhället som ska följa och se till att lagens bokstav upprätthålls. Och lagstiftarens intentioner.

Att sedan SD själva, enligt bloggen ”Vi i Sverige”, kostar mer i partistöd i tex Skåne än vad det kostar att ge vård till papperslösa i samma region, det är en annan sak.

Kanske man kan säga att det som är så provocerande med SD är att de förkroppsligar det verkliga Sverige, det vill säga allt det som vi andra inte vill erkänna eller se att Sverige, svenska staten och vårt rättsväsende redan idag står för och praktiserar i förhållande till svaga, skyddsbehövande och utsatta. Omänsklighet, helt enligt lagen. Ett sätt att stå emot är att själv vara medmänniska. Och att stödja de som verkligen gör något konkret för svaga, utsatta och hjälpbehövande.

The family Diallo – father, infant son and mother – have absolutely no money left after two years of devastating procedures to appeal the negative decisions of the Migration Board in Sweden where they have spent the last four years together, working legally, paying taxes, signing a contract for an apartement, paying up for retirement funds, becoming members of the union and the social security system, and having a child together. Now almost everything has been taken away from them.

The father lost his residenceship and his working permit earlier this year, and he lost his last appeal. The mother, who escaped from forced marriage and has to go into hiding when she returns to Africa, lost her asylum case just recently. Even though she has appealed her case in court, a case which is still pending, the Migration authorities are now forcing the family to leave Sweden. They are soon to be deported from Europe to their former homecontry in Africa, and will not be allowed to stay for the final decision. A planned operation for their infant child, who was born with a defect, has now been cancelled. When they arrive there’s nothing waiting for them, no job, no house, no relatives who can help, nothing at all. They are completely dependant on the help of friends and people like you reading this to get at least a roof over their head and diapers, mosquito net and medical care for their child.

It has been heartbreaking to follow the father’s proud efforts to keep the family together while at the same time folding together a whole life. Resigning from the job. Closing the bank account. Talking to the authority that handles retirement funds. Trying to get back overpayed tax money. Fighting with hospitals over the son’s lawful right to get medical treatment although he lacks a Swedish social security number.

The initiative to start a fundraising campaign was born from the powerlessness we felt as we have been watching the family desperately trying to find a possibility to avoid deportation. Now, as they finally have accepted the fait accompli, nothing is left. And they have nothing. No money, no material resources, no relatives that can help, no housing and no means to provide medical care for their child.

We will try to raise at least 5.000 USD for the Diallo Family. All exceeding means will be used for grants to pay trial costs and reestablishment for families in other similar cases, in Sweden, where this is happening right now. The Law firm MG Juridik has opened one of their accounts for this fundraising. They will also help us to create a foundation in the name of the Diallo family and supervise that it’s done according to the law. Results of the efforts to gather funds will be continuosly revised on our web site. We’ve set the basic goal to 10.000 USD. We’ve also opened a page on FACEBOOK which you can like, and where we will distribute more info.

Please help us to raise funds for the family, and to raise more funds to be able to help others in the same situation.

Best greetings
Aminata

FACEBOOK
MG Juridik
PayPal – CHIP IN

If you feel like it, copy this code, and place an add for our Facebook-page on your blog or on your homepage:
(iframe) (http://www.facebook.com/plugins/likebox.php?href=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fpages%2FThe-Diallo-Family-Fundraiser%2F165464393464515%3Fv%3Dwall&width=292&colorscheme=light&connections=10&stream=true&header=true&height=587