Det är nu snart två veckor sedan Ramata Diakité – en av de starkt lysande kvinnliga sångerskor från Mali som turnerat världen över och samarbetat med en rad andra berömdheter – gjorde oss en stor afrikansk artist fattigare. Hon dog i sviterna av en hepatitinfektion, bara 35 år gammal. Mycket tråkiga nyheter för alla som älskar Malis musiktradition och det speciella soundet hos sångerskorna från Wassoulou, där hon var född.

Ramata Diakité gav ut sin första platta 1995, men hade sitt verkliga genombrott med cd:n Na (mamma) som kom ut 1999. Hon tilldelades 2006 bland annat utmärkelsen Tamani d’Or som årets bästa kvinnliga artist i Mali – hon hade då släppt plattan Maba i samarbete med labeln Organic Music. Hon blev också (enligt Mali Web) andra kvinnliga artist i Mali efter Oumou Sangaré att sälja sammanlagt över 100.000 plattor.

För bara ett år sen var hon en av höjdpunkterna för många på Ali Farka Toures Festival i Niafounke, vid Nigers stränder och hon har fortsatt att framträda under 2009. Det var inte alls väntat att den långdragna hepatitinfektionen faktiskt skulle ta hennes liv. Hon gifte också om sig så sent som fem veckor innan hon avled.

Managern och vännen Erich Ludwig, som hanterat Ramata Diakites webnärvaro,  och varit co-manager för henne i samarbete med Organic Music, skriver personligt om samarbetet på sin blogg – där det också finns en fantastisk låt och länkar till vidare läsning och lyssning. Även Markus James, som bland annat var road manager för Ramata i USA, skriver personligt om henne för onlinemagasinet Afropop Worldwide.

Aminata.se

Ramata Diakités hemsida

Ramata Diakité på Wikipedia

Om Ramata Diakité på World Music Central

Bakgrundsartikel hos Afropop Worldwide

Ramata Diakité på LastFM

Jag har varit och sett musikteaterföreställningen ”Harriet L”. Rekommenderar den varmt, om ni har en helgkväll någon gång under tiden fram till den 5 december.

Jannike Grut och musikern Nanna Walderhaug i pjäsen Harriet L. FOTO: Merete Grut

Jannike Grut är knivskarp, rolig och gripande som poeten och konstnären Harriet Löwenhjelm i Agneta Elers-Jarlemans stycke Harriet L – som bjuder på befriande humor, många skratt och samtidigt berör ända in i hjärteroten. Kompositören Gunnar Edanders tonsättningar av Löwenhjelms poesi får här med två gitarrer och två röster ny skön dräkt, med musikern Nanna Walderhaug som Jannike Gruts sidekick på scenen.

Pjäsen leker sig igenom Harriets liv – från barnaåren till sanatoriet där hon dog så ung – och porträtterar en flicka som inte ville begränsas av moderns och familjens borgerliga uppfattningar om vad som var lämpligt, kvinnligt, eller ståndsmässigt. I Moderna Teaterns tappning har hon jeans och gympaskor, och känns både bekant och främmande på samma gång.

Åtskilliga i publiken satt med tårar i ögonen när pjäsen var slut. Samtidigt kände åtminstone undertecknad sig glatt upplyft av det humoristiska i pjäsen som i brottstycken gränsade till högkvalitativ stand-up-comedy. Även den egensinniga och poetiska scenografin av Anna Nyberg överraskar och lockar till leenden – och eftertanke. Helt klart en sevärd scenproduktion.

Fakta om föreställningen. På Scen: Jannike Grut och Nanna Walderhaug • Regi och manus: Agneta Elers-Jarleman • Musik: Gunnar Edander • Poesi: Harriet Löwenhjelm • Scenografi: Anna Nyberg • Kostym: Anna Ardelius • Mer info på Moderna Teaterns hemsida.

Onsdag den 28 oktober – samma dag för övrigt som filmen ”This is it” om Michael Jackson har biopremiär – startar en serie om sju program i svensk tv som berättar om rasismens historia. Det är UR som har producerat serien, som ska visas i SVT2. Första programmet visas kl 19.30 på onsdag. Missa inte. Följ länken för att se en trailer ur den del som handlar om Sveriges slavhandel i Ghana.

The history of racism – Swedish slave trade in Ghana from Soeasy on Vimeo.

Det finns nu åtskilliga filmer ute på YouTube som både publicerar intervjuer med oppositionella och ger bakgrundsinformation om situationen i Guinea. Det mesta är på franska, men Al Jazeeras engelska kanal är också representerad bland klippen. På BBC:s hemsida kan man också se en del klipp.

Intervju med oppositionsledarna, RFI (Radio France International) / franska

Dagen efter massakern, bilder från Al Jazeera / engelska

Vittnen berättar om våldtäkter på kvinnor, France 24 / engelska

Hemma hos oppositionsledaren efter soldaternas besök klockan tre på natten, själv var han inte hemma utan på sjukhuset, vilket han tror räddade hans liv / franska

Intervju med kapten Moussa Dadis Camara, RFI / franska

Reporters: Special Report on the president of Guinea, France 24 / engelska

Nyhetssändning tidigare i år från statliga TV-stationen RTG / franska

Obs inlägget har uppdaterats!

Radiointervjuer med våldtagna kvinnor i Conakry, gjorda av reportern Ofeiba Quist-Arcton för den amerikanska radiostationen NPR, ger nu ytterligare skakande bilder av händelserna under den 28 september och därefter. En kvinna berättar bland annat att hon – efter att ha gripits i samband med demonstrationerna – hållits inspärrad i en villa tillsammans med andra kvinnor, de drogades och blev regelbundet våldtagna av ett stort antal män – alla militärer – under flera dagar.

”A woman’s place is in the home. If you want political rallies, we’ll show you political rallies. We’ll show you who’s in command in this country.” artikel, NPR

Hennes lidande tog slut då en soldat upptäckte att han kände henne och befriade henne. Vad som hänt de andra vet hon inte. Hon har inte heller vågat berätta för sin man vad hon varit med om, av rädsla för hans reaktion och av skam.

Corinne Dufka, senior West Africa researcher with New York-based Human Rights Watch, says the group has documented abuses by troops before, but this was different: ”What was new about the sexual violence on Sept. 28 and in the days after has been the public nature of it — the stripping of women, raping them, putting the barrels of guns inside their vaginas,” she says. ”This type of thing has been extremely shocking to Guineans — a very, very conservative society that have simply never seen this type of thing before.” artikel, NPR

Sexuellt våld har kommit att bli ett av de vapen som används av brutala regimer för att slå sönder strukturerna hos politiska motståndare. Att det används allt oftare är också ett tecken på att den strategin fungerar. I ett djupt konservativt och muslimskt samhälle som Guinea är allt uppbyggt kring begrepp som respekt, auktoritet, heder och familj – och kvinnornas heder är knuten till deras sexualitet. Genom att öppet klä av, våldta och skända sina politiska motståndares kvinnor försöker man vända deras män och anhöriga mot dem – och på så sätt vända samhället mot sig självt.

I en mer personlig artikel på NPRs hemsida beskriver reportern Ofeiba Quist-Arcton hur berörd hon blev av de guineanska kvinnornas berättelse. Men hon skriver också att de kvinnor hon mötte var djupt kränkta, men inte knäckta. Länk till artikeln.

Guinean women have a history of being assertive in civil society, a vocal lobby speaking out and challenging successive authoritarian regimes and toxic military governments.

There is no doubt that the women are feeling battered, physically and emotionally. But one doctor told me, her voice full of passion, compassion and indignation, ”With the last breath in my body, I will fight to restore the dignity of our women. The soldiers may have beaten us, they may have raped us, but we will win the battle for decency, democracy and respect in Guinea.”  Ofeiba Quist-Arcton, NPR

Organisationen Human Rights Watch har krävt att alla de som fängslats av säkerhetsstyrkorna i samband med demonstrationerna den 28 september omedelbart ska friges, eller få veta vad de anklagas för. På organisationens hemsida finns aktuella artiklar om den senaste händelseutvecklingen i Guinea, men också tidigare dokumentation om brutalitet från militärens sida och oacceptabla förhållanden i landets fängelser. Läs mer på Human Rights Watchs sida för Guinea.

Den arabiska tv-kanalen Al Jazeera har träffat anhöriga till saknade, som ännu inte återfunnits. Juntan anklagas för att ha gömt undan minst hundra kroppar, kanske fler. Reportern Yvonne Ndege har träffat också ordföranden för Guineas Human Rights Commission, Thierno Maadio. Varning för starka bilder.

Nu på morgonen kom budet om ytterligare ett politiskt mord i Conakry, på Amadou Sadio Sader Diallo, tidigare sekreterare för La jeunesse de Conakry, numera ”directeur national adjoint de l’emploi et de la promotion des jeunes”. Beväpnade män tog sig in i hans hem i Dubreka klockan tre på natten mot måndagen, förklarade att de kommit för att döda honom och sköt ihjäl honom mitt framför hans fru och barn. Männen lämnade huset med Diallos två mobiltelefoner. Enligt webbsajten aminata.com har det inte gått att få bekräftat om de beväpnade männen var militärer.

Under den korta tid som har gått sedan händelserna den 28 september i Conakry har alla bilder och tankar förföljt oss och lämnar oss ingen ro. Det svider i våra hjärtan och i vårt skinn. Det känns som om någon skulle ha misshandlat oss också, vi som är så långt borta men ändå så så nära i tanke och känsla. Är Guinea helt i Dadis händer? Är han ensam kvar på spelplanen? Enligt artikel idag på guineenews.org befinner sig de flesta oppositionsledare just nu i exil i utlandet.

Mobilfilmer och mobilbilder, twittrare, bloggare, pressfoton och ögonvittnesskildringar har avslöjat att den självutnämnde presidenten kapten Moussa Dadis Camaras soldater begått de mest fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter och allt vad mänsklig värdighet heter i Conakry. Vi har hört ögonvittnen som talar om massgravar med många fler döda än bara de 157 som räknades in på sjukhusen under dagen den 28 september.

”Troops were ordered to collect bodies in and around a stadium where the military charged into a huge opposition rally and take them to the Alpha Yaya Diallo army camp rather than to morgues, according to a Red Cross source quoted by the AFP news agency” – review on France24.com

Vi har sett bilder på soldater som mördar och lemlästar, knivhugger, våldtar och skändar kvinnor. Döda ungdomar på lit de parade. Förtvivlade anhöriga som letar efter sina barn och släktingar. Vi har hört att skändandet fortsatt, soldaterna har hämtat skadade och våldtagna på sjukhusen och fört bort dem, liksom de även fört bort många demonstranter levande, mot okända öden. Vi har sett att soldater slagit sönder och plundrat hemma hos oppositionella. Vi ser en president som försöker skämta bort allt och beter sig fullständigt irrationellt. En armé som är beväpnad till tänderna – och som verkar bortom all kontroll.

”Camara’s eccentric behaviour has come under the spotlight after a succession of hazy speeches and sudden outbursts of anger in TV appearances.

“Don’t take me for your little boy, I’m president, president of Guinea! (…) You’re not the one who gave me this power, I took it”, said Camara after removing his sunglasses and staring menacingly at a German representative of the European Union during a diplomatic meeting earlier this year.”  –  review on France24.com

Vem ska rädda Guinea? Med en av Västafrikas mest välutrustade arméer och en befolkning som redan är hårt prövad av fattigdom, analfabetism, skenande inflation, korruption och banditism? En mycket hög andel av guineanerna – nära 50 procent – är ungdomar under 25 år och många av dessa ungdomar är arbetslösa, desillusionerade och desperata. Det är också en av förklaringarna till att så många gått ut på gatorna för att trotsa militärjuntan. Ungdomarna känner att de inte har någon riktig framtid, de ser inte heller någon framtid för landet, samtidigt som de är uppfostrade i traditionen att de kommer från ett stolt land. Ingen förödmjukar eller hunsar en guinean ostraffat, typ.

Guineas historia är berättelsen om ett mycket rikt land med stolta traditioner och oerhörda möjligheter – som allt för länge har plågats av dåligt ledarskap, fattigdom och låg omsorg om befolkningen. Guinea stod emot fransmännen, förödmjukade Frankrikes President de Gaulle när han kom på besök och blev självständigt tidigt, redan 1958. Guinea har enorma rikedomar i form av naturresurser, kultur och ett generöst och modigt folk. Men vad har landets ledare gjort av friheten och rikedomarna? Skrämmande nog verkar det ligga mycket i det någon sa att ”friheten från kolonialismen är numera lika med friheten att bli utsugen av sina egna”.

Under landets förste president efter kolonialismen, Sekou Touré, var situationen stabil, men ur demokratisk synpunkt – särskilt mot slutet av hans nära 30-åriga diktatur – var tillvaron ohållbar för guineanerna, med många politiska fångar och politiska flyktingar. När Sekou Touré dog i början av 1980-talet hoppades alla på en demokratisk utveckling. Förhoppningarna var stora till och med efter det att ett militärbefäl vid namn Lansana Conte tagit makten i en militärkupp. I början av Contes ledarskap såg det också ljusare ut. Politiska flyktingar i exil återvände hem. Driftiga personer började arbeta för en modernisering av landets inre marknad och kontakterna med omvärlden. Men samtidigt blev det allt tydligare att man gick mot ytterligare en diktatur. Mot slutet av sin regim såg Conte ständigt mellan fingrarna med korruptionen runt omkring sig, samtidigt som han såg till att berika sig själv och sin familj, istället för att hjälpa sin befolkning. Allt mer extrema klyftor mellan fattiga och rika i Guinea har bidragit till att öka instabiliteten i landet under de senaste åren.

Den nye självutnämnde presidenten, Moussa Dadis Camara, som numera går under smeknamnet ”Idi Amin” på Conakrys gator, är alltså bara en i raden av exploatörer. När han kom till makten tänkte folk: ”Ok, det är inte bra att de gjorde en kupp, men han kanske kan åstadkomma något, det kan i alla fall inte bli sämre”. Men det har det blivit. Problemen har nu eskalerat till en mycket instabil och farlig situation där spänningarna snabbt skulle kunna slå över i ett inbördeskrig med etniska övertoner. Det utlovade anti-korruptionsarbetet verkar ha landat i att den nuvarande regeringen tagit över intäkterna. Ingen vet vart de återlämnade medlen tagit vägen. Ingen vet heller var de miljarder dollar har tagit vägen som Dadis säger sig ha kammat hem genom en ny överenskommelse om gruvdrift med ett kinesiskt storbolag.

Utvecklingen i Guinea liknar just nu tyvärr på många sätt den utveckling som föregick de utdragna inbördeskrigen i framför allt Sierra Leone men också i Liberia. I en sönderfallande stat där normala samhällsstrukturer inte längre upprätthålls eller existerar – och där militären riskerar att falla sönder i flera mindre grupperingar med olika intressen och olika ledare – lämnas vägen öppen för brutala brott mot befolkningen, illegal droghandel och vapenhandel över gränserna. Att behålla kontrollen över råvarutillgångarna blir då också en central del av maktens intressen och nödvändigt för att kunna behålla kontrollen över landet.

Särskilt Liberias president, Ellen Johnson-Sirleaf, har varnat för utvecklingen i Guinea. Hon har sagt att det skulle kunna destabilisera hela regionen om Guinea kastas in i ett inbördeskrig. Företa Nationerna har lovat att en opartisk kommission ska undersöka händelserna den 28 september, ICC har lovat att granska dem och det har kommit fördömanden från både nationer och nationsförbund. Men hjälper det?

En utländsk intervention framstår som mycket orealistisk i dagsläget, eftersom den självutnämnde presidenten har samlat inte bara vältränade och välutrustade guineanska styrkor omkring sig utan också – enligt uppgifter från flera olika källor – tidigare rebeller och yrkessoldater från gränstrakterna mot Sierra Leone och Liberia. De vilda rykten som just nu sprids i Conakry om en snart förestående fransk bombning av Guinea framstår därför också som rena fantasier – eller ännu värre, goda ursäkter för militären att hålla landet i ett allt hårdare grepp.

Just nu är det onaturligt lungt i Conakry. Lugnet före stormen? Ambassader från ett stort antal länder står nu tomma. Frankrike, Belgien, Kanada, Libanon och USA har alla uppmanat sina medborgare att lämnna landet. US Peace Corps har evakuerats till Mali, flyttlassen gick för snart en vecka sedan. Det är med sorg i hjärtat jag tittar på filmerna från Conakry på YouTube, den här under visar en bilfärd genom ett avslappnat vardagsliv utan soldater i varje gathörn och avslutas vid en känd hotellrestaurang. Och jag frågar mig; kommer Guinea att klara krisen? Kommer det, som en del hoppas, att ”vara över om några dagar, á l’Africain”? Kommer situationen att stabiliseras? Eller behövs det, som andra säger, en total reform av armén för att åstadkomma äkta förändring?

Enligt Human Rights Watchs representant i Conakry dödades minst 157 personer i går i samband med demonstrationerna i Conakry och minst 1253 sårades. Ögonvittnen rapporterade också om våldtäkter och plundrande soldater som verkade “helt drogade”. Ännu idag pågår skottlossning och dödsskjutningar i Conakry och människor håller sig inomhus.

”According to hospital sources that we have spoken to, 157 dead and 1,253 injured have been registered,” said Thierno Maadjou Sow, president of the Guinean Human Rights Organization.

Presidenten Moussa Dadis Camara säger att han inte är ansvarig för massakern, vilket ytterligare ökar oron.

”This clash did not take place because of me,” he told French state broadcaster RFI, adding that he would soon convene a meeting with leaders in Guinea to decide on his candidacy.

Camara väckte hopp hos befolkningen när han tog makten i en militärkupp timmarna efter Lansana Contes död för över ett halvår sedan och lovade att ta itu med korruption, droghandel och utförsäljning av landets naturtillgångar. Men när han för ett tag sedan annonserade att han själv överväger att kandidera i de val som utlysts till januari 2010 väckte detta starka känslor hos guineanerna. Under september har flera protestmöten hållits. Myndigheterna hade nyligen utfärdat ett mötesförbud, men trots detta samlades tusentals människor alltså på stadion i centrala Conakry tillsammans med oppositionsledarna, för att visa sitt missnöje med militärregimen. Bilder har kommit från Conakry som visar gator packade med tusentals demonstranter.

De internationella reaktionerna på blodbadet har inte låtit vänta på sig. Frankrike har beslutat att omedelbart dra in allt militärt och ekonomiskt stöd till Guinea, människorättsorganisationer, Afrikanska Unionen och Förenta Nationernas ledare har fördömt våldet. För mer info, videor och bilder, följ länkarna här under.

http://www.bbc.co.uk/podcasts/series/africa
http://www.reuters.com/article/worldNews/idUSTRE58S3MQ20090929?feedType=RSS&feedName=worldNews
http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1926659,00.html?xid=rss-world
http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/8279103.stm
http://www.hrw.org/en/news/2009/09/29/guinea-stop-violent-attacks-demonstrators
http://www.huffingtonpost.com/2009/09/29/guinea-protest-soldiers-r_n_302633.html

http://www.lemonde.fr/afrique/portfolio/2009/09/29/la-guinee-a-glisse-dans-la-violence-et-une-sorte-de-chaos_1246611_3212.html#ens_id=1246411
http://www.lemonde.fr/afrique/article/2009/09/29/guinee-des-temoins-racontent-un-bain-de-sang-dans-un-stade-de-conakry_1246891_3212.html#ens_id=1246411&xtor=RSS-3208
http://www.tv5.org/cms/chaine-francophone/info/Les_dossiers_de_la_redaction/guinee_guerre_civile_septembre_2009/p-4672-Guinee_vers_une_guerre_civile_.htm
http://actu.voila.fr/actualites/monde/2009/09/29/guinee-massacre-et-actes-de-barbarie-lundi-a-conakry-au-moins-157-morts_373860.html
http://www.rewmi.com/Guinee-Paris-annonce-la-suspension-immediate-de-sa-cooperation-militaire_a18904.html
http://www.france24.com/fr/20090929-guinee-manifestation-opposition-ong-denoncent-actes-barbarie-massacre-dadis-camara

Det säger Guineas militäre juntaledare Dadis Camara till franska TV5 Monde i en telefonintervju idag, efter massakern i Conakry. Innebörden i det han säger är att han inte har full kontroll äver armén, vilket idag får TV5 att spekulera i om Guinea står på randen till ett inbördeskrig. Ni kan höra intervjun här på TV5:s hemsida.

Under måndagen kom det rapporter från Conakry i Guinea, Västafrika om blodiga demonstrationer. Ett oppositionsmöte, mot militärjuntan, hade samlats på stadion nära stadens centrum, med ledare för oppositionspartierna i spetsen. Militär som kommenderats till platsen bestämde sig för att stoppa mötet och använde tårgas och skarpa skott. Det var de ökända röda baskrarna som enligt rapporterna stod för insatsen.

Klipp ur Le Figaro

Många demonstranter arresterades och av de artiklar som skrivits under dagen framgår att det kan vara långt över hundra människor som dödats av militärernas kulor. Enligt France 24 hade en Röda Korsmedarbetare uppgett att befälhavare för militären beordrat att kroppar skulle föras till militärförläggning istället för till sjukhus. Nära nittio kroppar hade räknats in vid olika sjukhus och ytterligare ett stort antal kroppar hade förts till en militärförläggning, rapporterade ögonvittnen, som sa att militären ”kallblodigt slaktade demonstranter” och kallade händelserna för “ett veritabelt blodbad”.

Två oppositionsledare ska enligt ögonvittnen ligga på sjukhus med allvarliga skador, och ytterligare en eller två har gripits och förts till militärförläggningar av soldater. Läs mer i artiklar från BBC, Al Jazeera, Sydney Herald mfl.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon fördömde ”övervåldet från de guineanska trupperna” i ett uttalande från FN under dagen:

”The Secretary General deplores the use of force by the armed and security forces in Guinea to disperse the demonstrations that took place in the capital, Conakry,” ”He is shocked by the loss of life, the high number of people injured and the destruction of property, as a result of the excessive use of force,” ”He urges authorities and security forces to exercise maximum restraint and to uphold the rule of law, including respect for basic human rights.” ”And he appeales to all stakeholders in the west African country ”to commit to a peaceful, consensual transitional process in the country through the early holding of credible and transparent elections.”

http://www.lefigaro.fr/international/2009/09/28/01003-20090928ARTFIG00648-repression-sanglante-en-guinee-.php
http://www.france24.com/en/20090928-9-death-conakry-violence-guinea-african-politics-moussa-dadis-camara-protesters http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/8279103.stm
http://english.aljazeera.net/news/africa/2009/09/200992815223645889.html
http://news.smh.com.au/breaking-news-world/at-least-87-killed-in-guinea-antijunta-protest-20090929-ga06.html
http://www.lesechos.fr/depeches/monde/afp_00187016.htm?xtor=RSS-2094

Stiltje. Inte i världen, eller på den Afroinspirerade fronten, men i mitt bloggande. Så kära bloggvänner, ursäkta mig ett litet tag till, jag kommer igen. Kika så länge in på sidan Urbanlife.se som lovar att bli något nytt. Eller gå och mingla med redaktörerna och lyssna på musik med Alain Samba i butiken Burkina Faso Design på nationaldagen, 6 juni kl 11-17!

CU soon!
A bientôt!
Legi legi…