Guinea: Rik kultur – Enorm fattigdom

1.jpg

Guinea Conakry, som i år firar femtio år av självständighet från kolonisatörerna (den andra oktober), har producerat åtskilliga skickliga artister, musiker och dansare. Några av dem bor just nu i Sverige. Men landet de kommer ifrån är ett av världens fattigaste. Och ett av världens yngsta, befolkningsmässigt räknat – medelåldern är 17,7 år! Inte konstigt då att det är ungdomarna som är – och var – tongivande i protesterna mot regeringen i landet och under förra årets demonstrationer (bilden). De är många, och de har all anledning att vara arga.

Jag sitter här med färsk statistik från Afrika söder om Sahara som är skakande i all sin enkelhet. För Guinea gäller följande: Inte ens en tredjedel av befolkningen kan läsa – bara drygt fyra av tio män och knappt två av tio kvinnor är läs- och skrivkunniga. Nästan halva befolkningen lever också under den absoluta fattigdomsnivån så som den definieras av FN, samtidigt som inflationen i landet är oerhört hög – år 2006 uppskattades den till 30 procent. Nu närmar sig invånarantalet dessutom snabbt tio miljoner. Medellivslängden är omkring 50 år i Guinea i dag. Men varje guineansk kvinna föder nära sex barn – och även om barnadödligheten är hög (88 av 1000 barn dör innan fem års ålder, i Sverige är motsvarande siffra 0,75) – så ökar antalet barn hela tiden. Befolkningens medelålder har därför sjunkit till 17,7 år och hela 44 procent av alla invånare är under 14.

Förutom malaria är smittsamma sjukdomar som sprids via vatten, mat, myggor och råttor ett stort hälsoproblem både i städerna och på landsbygden i Guinea. Särskilt under regntiden är tyfoidfeber och diarréer vanliga. Gula febern, bakteriell hjärnhinneinflammation och lassafeber är tre andra sjukdomar som har regelbundna utbrott och skördar många offer. Malaria kvarstår dock som det överlägset största hotet mot människornas hälsa och barns överlevnad. Liksom fattigdomen. Åtskilliga människor, särskilt barn och gamla, dör därför att familjen inte har råd att köpa antibiotika eller åka till sjukhuset.

Alfabetisering och förebyggande hälsovård skulle kunna betyda skillnaden mellan liv och död och ge många ungdomar möjligheter att studera vidare. Särskilt för kvinnorna skulle det betyda mycket för en utveckling mot ökad självständighet och oberoende om de fick lära sig läsa, skriva och räkna.

Det behövs arbeten och utveckling i Guinea Conakry. I dagsläget arbetar 76 procent av befolkningen i jordbrukssektorn och bara 24 procent inom service och industri. Det finns för övrigt så gott som ingen indsutri i landet förutom gruvorna, ingen utbyggd service och ingen stabil infrastruktur. Många guineaner reser till andra afrikanska länder för att arbeta och dra in pengar till familjerna.

Frågan är vad man kan göra för att bidra till en hållbar utveckling i Guinea? Det finns ett antal projekt som arbetar för att bygga upp hälsovård och skolor. Och det finns många privata initiativ. Jag hoppas kunna återkomma någorlunda snart med konkreta tips på organisationer man kan stödja – eller resa med för att göra volontärarbete – i just Guinea Conakry. Läs mer så länge på Kintis gamla blogg.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s