Guinea i våra hjärtan

Ni som följt den här bloggen vet att vi har en särskild anknytning till Guinea och därför skriver om det som händer i landet. En del av er loggar också in här för att få nyheter om Guinea på svenska, även om vår rapportering har varit ojämn. Ett sätt att få veta om det skrivits nya inlägg här är att prenumrera på bloggens RSS-feed, det kan du göra genom att klicka på RSS-symbolen i din webbläsare tex.

Många har frågat efter en mer djuplodande artikel kring riskerna med ökade etniska motsättningar i Guinea och om vad som kan hända i efterdyningarna av valet. I takt med att allt fler rapporter om etniskt våld flyter in från Guinea – se den här artikeln med källa AP idag om etniskt våld som spiller över från Guinea in i Sierra Leone, samt denna artikel från RIFI med mycket oroande rapporter om hur säkerhetsstyrkor nu använder hot om etniskt våld som ursäkt för att gripa oppositionella, samt om döda och skadade på sjukhusen i Conakry – känns det också motiverat att göra ett försök att åtminstone ge en bakgrund till det som händer just nu.

För närvarande arbetar jag på deltid som volontär valobservatör för Alliance Guinea och CENI (valkommissionen) i Guinea, genom att på dator övervaka inkommande sms från allmänheten i Guinea. Frivilliga som befinner sig på olika platser i världen gör detta arbete tillsammans, med hjälp av digitala verktyg som Skype, Google Docs, Twitter, Facebook och den tekniska plattformen Ushahidi, som skapats för övervakning av krishärdar via mobil datauppkoppling och sms. Tekniken för sms-övervakning samt rekryteringen av frivilliga observatörer administreras av Alliance Guinea, en sammanslutning av en rad organisationer och enskilda vars gemensamma mål varit fria och transparenta val i Guinea. Tusentals sms har kommit in under och efter de båda valomgångarna och vi fortsätter just nu därför att arbeta på grund av situationen i landet efter valet. Resultaten är ju dessutom ännu så länge provisoriska, eftersom den ena kandidaten har hävdat att valfusk avgjort valet. Om antalet våldshandlingar ökar i antal är det ändå troligt att sms-rapporteringen kommer att avta eftersom det inte är CENI som ska hantera frågor som handlar om att upprätthålla ordningen i landet.

Många undrar vad som kommer att hända i Guinea nu, vad som ligger bakom de ökade etniska spänningarna i landet och om motsättningarna kan explodera i ett inbördeskrig. Tyvärr har Guinea, som trots militärkupper och revolter ändå har en lång period av någorlunda stabila regimer bakom sig, under de senaste tio-tjugo åren förgiftats av den korrupta och egoistiska ledarstil som präglat administrationen runt den tidigare diktatorn, general Lansana Conte. Den senaste militärjuntan, som tog makten efter Contes död, påbörjade ett arbete för att avslöja korruptionen och de som stått för den, samt för att ändra på missförhållanden runt exempelvis gruvkoncessionerna i landet. Problemet var bara att även militären drabbats av korruptionen, intrigerna och de maktfullkomliga attityderna. Ni som kanske sett några sorgliga avsnitt av ”Dadis show” på Youtube – filmade inslag från bland annat parlamentet där den nye diktatorn, som verkar vara hög på någon form av drog, på ett oerhört förödmjukande vis läser lusen bland andra den tyske ambassadören och flera högt uppsatta politiker – vet vad jag menar.

Det har länge pågått ett arbete i Guinea för att förbereda en övergång till ett civilt demokratiskt samhälle med öppna och fria val. IFES, International Foundation for Electoral Systems, har sedan 1990-talet verkat i landet för att stärka de icke regeringsstödda organisationerna i deras arbete, inklusive den oberoende valkommissionen, och de har med hjälp av ekonomiskt stöd från USAID bidragit med teknisk utrustning lokalt och centralt för de val som nu genomförts i Guinea. I viss mån har det arbetet också bidragit till att stärka de krafter i landet som strävar efter nationell samling och för att minska alla etniska motsättningar.

Guinea är ett litet land, med ungefär lika många invånare som Sverige, men med en betydligt lägre medelålder. Historiskt finns vissa motsättningar mellan de olika etniska grupperna, som landets ledare har försökt tona ner. Under den nuvarande valrörelsen har de gamla motsättningarna dammats av och de etniska aspekterna har betonats av vissa aktörer, särskilt de runt kandidaten Cellou Dalein Diallo.

Alpha Conde, som just vunnit presidentvalet med 52,5% av rösterna, är 72 år gammal. Han har inte tidigare som sin motståndare suttit i maktposition i administrationen för landet utan alltid befunnit sig i opposition, den mesta tiden i exil i Paris, där han varit professor i statsvetenskap vid det anrika universitetet Sorbonne. Alpha Conde har tidigare ställt upp i presidentval mot Lansana Conte, samt fängslats och ställts inför rätta i en politisk rättegång. Läs mer om honom i den här intervjun på RPG:s hemsida.

Cellou Dalein Diallo, som alltså förlorade valet med 47,5% av rösterna, är 58 år, har examen i ekonomi från universtitet i Conakry samt examen från ett institut för finans-, ekonomi- och bankutbildning i Paris. Han har favoriserats i rapporteringen i västliga media från valet i Guinea och har även tidigare betraktats som en modernt tänkande, välutbildad ekonom, med goda internationella kontakter. Det som inte så ofta nämns är att Diallo under åtta år var medlem av den tidigare diktatorn Lansana Contes administration och att den allmänna uppfattningen i Guinea är att han under den tid han arbetade för Conte byggde upp sin förmögenhet genom korruption i samband med att han hade ansvar för många stora transaktioner som genomfördes för nationens räkning, samt att han nu använt sina pengar för att på olika sätt skaffa sig bundsförvanter i samband med presidentvalet.

Cellou Dalein Diallo har befunnit sig i maktposition i Guinea sedan 1990-talet. Efter att först ha arbetat för Guineas Centralbank och för Guineas Bank för Utrikeshandel blev han 1996 utnämnd till minister i den tidigare diktatorn Lansana Contes regering där han fram till 2004 satt på en rad olika ministerposter, innan han slutligen utnämndes till Premiärminister.

Utåt framstod Diallo som reformist och internationellt hade han gott anseende hos olika finansiärer och finansinstitut. Säkert hoppades dessa supportrar också på att Diallo skulle kunna ta över makten från den redan sjuklige presidenten Lansana Conte när han två år senare, 2006, formulerade ett förslag som skulle ge honom personligen ansvar för alla de tyngsta ministerierna – inklusive det för finans och ekonomi samt det för internationellt affärssamarbete – och som innebar att hans medarbetare skulle ersätta flera av Contes minstrar. Cellou Dalein Diallo bad presidenten Lansana Conte att skriva under ett dokument som bekräftade ändringarna. Men när Cellou Dalein Diallo berättade om förändringarna i radio och läste upp det dokument som Conte undertecknat, avbröts sändningen plötsligt av instormande militärer. Nästa dag fick Diallo sparken och presidenten Lansana Conte förklarade att inga förändringar skulle göras. Officiellt var förklaringen att det begåtts formfel i samband med att beslutet fattades. Inofficiellt spekulerades det om att Lansana Conte inte helt förstått vad han skrivit under. Det sas också att presidenten var rasande över vad han såg som ett svek mot honom personligen och att Cellou Dalein Diallo fick lägga sig raklång på marken framför honom i total underkastelse för att be om ursäkt. Han slapp också undan med livet i behåll, till skillnad från många andra personer som konspirerat mot diktatorn. Mer om denna händelse finns på BBC:s hemsida och IRIN:s hemsida. Cellou Dalein Diallo själv, förklarade senare i en intervju för IRIN att han var tacksam för det förtroende han fått under den långa tid han arbetat för Lansana Conte. Först 2007 annonserade oppositionspartiet UDFG att Diallo utsetts till deras partiledare.

Den som känner till hur pengar hanteras i Guinea – det finns inget välfungerande banksystem, istället bärs kontanter i form av stora kassar med sedlar hit och dit och det är svårt att ha absolut kontroll över de summor som betalas ut eller sätts in – kan lätt föreställa sig hur den som har praktiskt ansvar för att hantera stora kontanta summor också kan lockas att använda en del av dem för egen räkning. Det sägs också att Lansana Conte inte hindrade utan snarare uppmuntrade sina medarbetare att ta för sig för egen del, för att de skulle känna sig nöjda och bli starkare knutna till sin president. Detta gällde också inom militären. Dadis Camara som var chef för militärjuntan innan attentatet mot honom, var före kuppen ansvarig för militärens bränsleförsörjning och hade genom denna position också möjlighet att på samma sätt som många andra tillskansa sig kontanter eller se till att underhuggare tillskansade sig kontanter.

Mot denna bakgrund är det motiverat att ställa sig frågan om Cellou Dalein Diallo under sina tio år i Lansana Contes regering verkligen kan ha undgått att smittas av den korruption som bevisligen förekom i stor skala inom administrationen.

Det finns mer att berätta om de etniska motsättningarna i Guinea, men det får vänta till en annan dag. I all korthet kan sägas att Guinea hittills varit ett land där man gift sig över fokgrupps- och språkgränser och där man försökt undvika att isolera sig utan istället har valt att tala om Guinea som ett land och ett folk, med ett gemensamt mål. Att av politiska skäl väcka de motsättningar som ligger och slumrar är oerhört farligt och kan inte gynna några demokratiska intressen i Guinea på lite längre sikt. När ett land befinner sig i transition eller en övergång mellan diktatur och demokrati på det sätt som Guinea just nu gör, är läget instabilt och om det civila samhället inte kan upprätthålla ordningen är risken stor att militären antingen behåller makten ett tag till under förevändning att befolkningen inte är redo för demokrati ännu, eller att revolterande delar av militären försöker ta över makten. Så låt oss hoppas att människorna besinnar sig och att de politiska ledarna tar sitt ansvar genom att uppmana sina anhängare att acceptera valresultatet.

Text © Merete Grut

Annonser

4 reaktioner på ”Guinea i våra hjärtan

  1. Tack för artikeln! Roligt att läsa om Guinea på svenska. Delar långt din analys av Cellou Diallo och förvånar mig över att ngn som under så långtid suttit i de korrumperade o odemokratiska regeringarna i Conakry, överhuvudtaget har någons förtroende.
    Vad vet du om Conde´????
    Jag har varit i Guinea 2005, 2007 o 2009 , delvis skrivit en reportage bok ”Rätten till drömmar” delvis jobbat för liten ONG i Futa: Mali-Yemberen. Därför detta intresse!!!!
    Margherita

  2. Hej Margherita! Tack för din kommentar!
    Spännande med din connection till Guinea!
    Berätta gärna mer om boken och om ditt arbete i Guinea!

    Din fråga om Conde är inte helt lätt att svara på. Jag har inte varit anhängare av någon av kandidaterna på förhand och tycker det är svårt att bilda sig en definitiv uppfattning enbart grundat på det man läser och hör. Men generellt kan man väl säga att Condes brist är att han inte alls har erfarenhet av regeringsarbete eller politisk administration i Guinea. Han är helt oprövad och ingen vet vilken typ av maktmänniska han är, dvs att ha verkat i opposition under ett helt liv är ju ingen garanti för att man ska förbli okurrumperad när man väl själv hamnat i en sådan position som det är fråga om här. Det krävs ju ändå ett visst mått av självhävdelsebegär för att man ska ge sig in i en strid om presidentposten. Nu har han preliminärt vunnit valet, men ännu återstår prövning av resultatet i Guineas högsta domstol. Det som grundläggande är positivt i allt det som händer just nu är att det trots allt har varit fria och öppna val och att Guinea förhoppningsvis snart verkligen kommer att ha sin första folkvalda president, förutsatt att situationen lugnar ner sig.

  3. Hej Merete!
    Tack för svar o analys….neej vad Conde´som president kommer att göra är ju svårt att veta….ö.h. tycker jag det är svårt att ibland se ”verkligheten” bakom nyheterna från Guinea…allt är så oerhört fixerat vid person och intriger, tycker jag, härifrån sett. Kanske ser Finland lika ut för en afrikan?
    Jag har varit en del i Senegal, jobbat för liten ONG i förort till Dakar o i Rufisque: ungdomscenter o kvinnohus. Då skrev jag med bidrag från UM 2 böcker: en om kulturmötet (vilket ju är rätt häftigt)”Baobabträdet har inga taggar. Senegal genom finländska ögon. Några år senare skrev jag tillsammans med Anne Rosenlew Diina Bah. Det blir nog bra.Senegalesiska kvinnors nya vardag. Den handlade alltså specifikt om kvinnor, med avstamp i ett kvinnohus som byggts med finländska biståndspengar. Sen ville jag se mera av Västafrika o via en liten finländsk ONG som i 20 år arbetat med små projekt i Futah, Mali ville, kom jag till Guinea där jag var o rste omkring i 3-4 månader o skrev en reportage bok: Rätten till drömmar.Rapport från Guinea. Böckerna har bl.a distribuerats i skolor..o jag har rest runt o pratat…I Futah har jag varit två ggr till o jobbat med/för ongn Indigo och har givetvis efter de här resorna kontakter till Guinea. För tillfället är jag verksamhetsledare för emmaus-westervik i finland o mina kontakter till afrika går delvis via emmaus. Ha det gott där nere o hälsa Conakry!!!!kanske hörs vi igen

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s